jump to navigation

Hem? november 29, 2007

Posted by niijo in Tokyo.
trackback

Alltså.

För en vecka sedan ungefär såg jag fram emot att åka hem och kände inga problem med det. Men nu när det faktiskt är dags känns det som att jag verkligen borde stanna längre. Det är såklart helt naturligt att tänka såhär, men det känns som att jag precis börjar komma in i livet här och ha koll på saker och ting. De senaste två veckorna har förmodligen varit de bästa i Japan och jag kommer bara närmare och närmare mina vänner här ju längre jag stannar.

Det finns ingen tid kvar nu. Jag har gjort nästan allt jag tänkt göra på den här tiden och är glad för det, men det finns så mycket mer och jag kommer att sakna en väldig massa saker här. Dessutom är det så mycket jag sett och upplevt som aldrig kommit med på bild, så mina bilder känns så svaga och otillräckliga för att ens ge en beskrivning av den här resan. Om man tittar på mina bilder och bloggen ser det så betydelselöst ut, men faktum är att det finns så mycket mer, även betydelsefulla saker, som jag inte kommit att tänka på här och som inte går att ta en bild på. Men jag kan lita på minnet här. En del saker kommer jag tänka på och minnas efteråt och kanske kunna berätta om då.

Men det är först nu jag inser det mesta av det jag skriver. När det inte ens är två dagar kvar.

Läste nyligen ut en ganska speciell bok. Den heter Kafka på stranden och författaren heter Murakami Haruki. Början av boken var full av potential men den andra halvan var väldigt olik någonting jag kunde tänka mig. Boken är inte bra på alla sätt, men den sätter sig i huvudet och jag kommer att minnas den ett tag.

Var på konsert igår. Sex rockband spelade, varav ett band totalt ställde mig genom att spela så rakt och uppriktigt utan krångel eller glittrande silverdräkter eller skrikande färger som de flesta andra banden hade. De gick in på scen och stod där. Motljuset gjorde att man bara såg deras silhuetter. Silhuetterna bugade, ljuset ändrades och de började spela. De upplevdes av mig som en uppenbarelse, inte bara bland kvällens band utan även i genren.

Det kanske låter överdramatiskt men jag lyssnar på dem samtidigt som jag skriver och de flesta vet nog hur musik kan spela med ens känslor och skapa atmosfärer. Därför står det som står, en stundens skapelse.

Annonser

Kommentarer»

No comments yet — be the first.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: